När negativa aspekter av sociala nätverk lyfts fram så är det oftast frågan om integritet och möjligheten att skydda privata uppgifter som diskuteras. Strater & Lipford (2008) finner till exempel i sin studie att det finns behov för mekanismer som ökar medvetenheten om säkerhetsinställningar för dagliga interaktioner på nätverken. Flera av nätverken lämnar mycket att önska i form av tydlighet kring säkerhetsinställningar och Strater & Lipford menar att användare av nätverken tvingas utveckla sina egna strategier för balans mellan privat information och möjligheten att uttrycka sig. Simpson menar att medlemmar i nätverken borde ha möjlighet att ha långtgående möjligheter att styra inställningar som passar deras specifika behov och omständigheter.
Light & McGrath (2008) skriver att genom att öppna upp sociala nätverk för regelbunden genomgång bidrar till att hålla allmänheten medveten om säkerhetsfrågor. Personligen menar jag att detta dock inte riktigt har hänt i sådan stor utsträckning. Facebook har flera gånger fått kritik för att ha otydliga säkerhetsinställningar och framförallt att inställningar frånn början alltid är satta till att vara offentliga - det vill säga att informationen är tillgänglig för alla inom nätverket (och i vissa fall för andra också) tills personen har ändrat detta manuellt. Risken kan vara att människor inte inser hur mycket information om dem som finns tillgänglig för andra.
Simpson (2008) menar även att det i USA finns en paradox kring säkerheten och den privata integriteten. Å ena sidan delar unga människor med sig av privata detaljer på internet och samtidigt samlar myndigheter och företag in personlig information. Jag undrar om gränsen för vad som anses privat har ändrats sedan människor blir mer och mer vana vid sociala nätverk? Förväntas det att man ska ladda upp intressanta bilder på sig själv för att därmed bli en mer populär del i nätverket? Finns det grupptryck kring vad som är okej att ladda upp inom vissa sociala grupper? Flera frågor dyker upp där det till slut blir upp till individen att sätta sina egna gränser.
Det dyker regelbundet upp historier om hur folk har delat med sig av information som gett arbetsgivare anledning att reagera. Folk som har sjukskrivit sig och sedan skrutit om bakfylla på facebook till exempel.
Kan arbetsgivare till exempel också få syn på och reagera på dina vänners beteende online i nätverken? Även om du sköter dig kanske en känslig arbetsgivare inte accepterar eller bara får ett dåligt intryck av vad dina vänner delar med sig av. Att man blir dömd av sitt nätverk, mer än bara sitt eget beteende. Ibland har man inte heller kontroll över vilken information som läggs upp om en individ på nätet, det gäller att ha tillit till de andra medlemmarna i nätverket. Simpson (2008) menar att hoten som presenteras av sociala nätverk måste hanteras med både sociala, legala och tekniska lösningar. Centralt för sociala nätverk är tillit - deltagare i nätverken sätter sin tillit både till sidornas ägare och administratörer, men också sina vänner och andra deltagare i de virtuella nätverken.
Även om deltagare i nätverken har kontroll över informationen på varje nätverk är det svårt att skapa sig en bild av den totala mängd information som till slut finns om en person på internet som helhet. Skaparna av sidan Please Rob Me (www.pleaserobme.com) valde att påvisa detta genom att sammanföra folks meddelanden på Twitter med deras check-ins på den geografiska tjänsten FourSquare. Genom att sammanföra informationen kunde man tydliggöra vem som var hemma och ännu viktigare, vem som inte var hemma och därför klargjorde att hemmet var tomt och tillgängligt.
Företag utsätter sig för risken att bli kritiserade offentligt och av många människor. Personligen har jag uttryckt min irritation på Twitter över en Delldator som inte fungerade. I det fallet fick jag svar från företagets amerikanska enhet. Vad jag önskade var att jag hade sökt på min datormodell på Twitter innan jag köpte den och därmed fått se mängder med tweets som lyfte fram samma problem som jag stött på.
Det är lätt att skapa en falsk profil på sociala nätverk. Ett exempel, om än uppenbart, är @_FakeSteveJobs som skriver roligt som om han vore Apples VD Steve Jobs. Mer problematiskt är kanske att det är så enkelt att skapa falska profiler på Facebook. Som Light & McGrath skriver, att det är både enkelt att skapa falska facebookprofiler eller grupper, och att förfina dem med verktyg så som Photoshop. I Strater & Lipfords (2008) undersökning framkommer det att det som deltagarna är mest oroliga för är att bli förföljd eller uppsökt av någon okänd. Med det i åtanke blir informationen om falska profiler ännu mer relevant - med risken att bli uppsökt av någon man tror är någon annan.
Många har diskuterat den enorma positiva kraft som de sociala nätverken har fungerat som i revolutionerna i nordafrika i år. Med detta kommer motkrafter som gör allt för att minska effekten av informationen som sprids. The Guardian skrev nyligen om hur Syriens regering ‘skräpar ner’ de hastags (t ex #Syria) som används i kampen. De har sett till att sökningar på de hashtags som använts också visar stora mängder irrelevant information för att dränka det egentliga budskapet.
Varje verktyg som kan användas positivt blir också ett hot som försöks blockeras eller saboteras. Och det gäller alla sidor av sociala nätverk, med alla de positiva sidorna kommer risker att vända det negativt eller att utnyttja informationen för negativa syften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar